I söndags insjuknade vår stora tjej, prickar som kliar... Ett annat namn är vattkoppor!
Som tur är så har vi en duktig stor tjej som försöker låta bli att klia, ligger i sin säng och läser bok och ser någon film!

ibland är jag helt värdelös på att kämpa. för att ångesten tar över. för att rösterna är så starka.
det absolut värsta med psykrubbning är lögnerna. när jag offrar hela mitt liv på att försvara mig. förminska problemet. ena sekunden tror jag att jag förstår, i nästa är jag inte ens sjuk. när det är fel på alla andra utom mig själv.

hela jag känns så långt borta.
men det är känslor.
och inte detsamma som sanning.

När vet man att man är med på noterna igen i livet och kan tuffa på igen? Troligen aldrig så pass som de var... Då... Då innan jag vart sjuk!
En klok människa sa nämligen att har du blivit psykisktsjuk/gått i väggen/blivit utbränd så ska du ju inte gå tillbaka utan hitta ett nytt sunt sätt att leva!

Jag undrar hur lång tid de kommer ta..

Att vara i min sitts i båten, sitta i min stol... De är inget jag rekommenderar!
Jag vill bara vara Mikaela...

Tiden går så fort, nu är mini redan 10 månader! Vart tog alla dagar, veckor och månader vägen?

Nu tar hon sig fram, plockar med allt, värmer oss med glädje och hon har hittat balansen och kan stå utan att hålla i sig !!!
Vår lilla bebis börjar bli stor!

/M