Det finns små stunder på dygnet då jag sitter helt ensam med en kopp kaffe vid köksbordet, oftast vid just den här tiden!
Det är den här studen när barnen sover och hunden är köar för dagen som jag kan börja fundera kring liv, framtid, person och andra ting.

Just ikväll tänker jag på en människa, en människa som stod mig nära. En människa jag hade stort förtroende för. En människa jag såg upp till. En människa som jag kunde prata med om allt jag vill.
Tyvärr är det inte så längre, förtroendet är sänkt, jag upptäckte att människan var en annan människa bakom den jag såg och jag fick veta och märka att jag inte längre kunde prata med den om allt jag ville.

Det är hemskt att göra en sån här upptäckt på en människa som jag gjort... Speciellt när man stod den nära!

Ibland, så som ikväll vänder jag och vrider på frågan: kommer det någonsin bli som förut? Vart kommer relationen leda? Finns det någon utväg i vårt stopp?
Detta är frågor jag inte har några svar på...

/M

Vädret ser lovande ut imorgon :).