Jag trodde inte det här var möjligt. Är det det? Är det möjligt? Det är över två år sedan nu och det pirrar ännu. Vet du det min fina kärlek? Förstår du vilka känslor jag har för dig?

Älskling, jag önskar du visste att jag brukar ligga och titta på dig när du sover. Vet du hur fin du är just precis då? När allt är stilla. När du bara är. Jag älskar det, ditt lugn.

Jag önskar du visste att jag ibland får ont i hjärtat för att jag älskar dig mer än vad som rymmer inom mig. Att jag ibland känner så mycket så jag inte vet var jag ska ta vägen med alla känslor.

Visste du det?

Jag önskar du visste hur säker jag är på dig. Att jag dedikerar kärlekslåtar till dig. Att jag pratar med mina tjejkompisar och berättar om hur fantastisk du är. Att jag vill visa upp dig för alla jag känner och presentera dig som mitt livs kärlek.

Fan vad fint det här är. Och trots att vi tjafsar som hund och katt ibland så vet vi ändå att vår kärlek kommer övervinna det. Att i slutändan, när natten kommer, så är det ändå du och jag. Du och jag. Vi. Oss. Vårt.

Jag älskar dig.
Varenda version av dig.