Nu slår månaden snart om till 7 för lilla prinsessan, men än så länge får hon vara 6.5 månad.

Allting började midsommarhelgen, hon var bökig, sov inte alls som hon brukar! Varken middagssovningen eller nattsovningen!
Jag anade övergångsstadium men svart på vitt fick jag igårmorse (måndag) syn på henne när hon drog tungan gång på gång ner emot nedretandköttet och visst var det tand på gång, hon var fruktansvärt gnällig och ledsen hela dagen!
Ingenting förutom amningen gick att ha i munnen fast KALL äppelpure gick hem och de sken hon upp som ett ljus av!
Till måndagskvällen vid läggning höll jag på i flera timmar, upp i famnen och ner i spjällsängen, upp i famnen osv. Tillslut kring 23 somnade hon, mini sov oroligt hela natten och imorse var hon jätte gnällig och jag kände i munnen och 1mm tand har kommit upp ur nederdelen framme under natten!
Men bara för att den kommit upp en millimeter betyder inte de att de är över!
Idag har jag en liten prinsessa som svajar med feber upp till 39.2 grader hittills...

Detta skär i en föräldershjärta och för att inte tänka på sambon som ligger ute och jobbar på annan ort som ingenting kan göra, de gör ont i honom med!

Att vara mamma och pappa är inte alltid en dans på rosor!

Det enda jag kan ge vår lilla sötnos är kärlek, kramar och tröst!

Mamma och pappa älskar dig vår lilla prinsessa!

Lilla Prinsessan är nu 6 månader i dag.

Lilla Prinsessan har alltså redan blivit ett halv år.

Lilla Prinsessan kom till världen för ett halv år sedan.

Tänk sig så tiden går fort.

Hon kom till världen, gav oss glädje och skratt och hon fyller alla hon träffar med varm glädje och man kan inget annat än att älska henne!

Nu mera sitter hon helt själv, hon bubblar massor med ljud ifrån sig, hon har börjat att ta ut armarna ifrån sidorna när hon vill upp, hon har börjat äta lite smakportioner så som morötter, potatis, mango, banan, majskrokar och sådär. Hon går i gåstolen (dock mer bakåt än framåt men det kommer, tycker hon är tidig ändå).

Och nu har hon eller rättare sagt jag har börjat vänja henne med att somna liggandes SJÄLV i sängen på kvällen, detta har resulterat i panik... i skrik... i tårar... i gnäll ... Men någonstans tror jag nog att man kommer! Det gäller att vara envis eller hur?

Det tar hårt i ett modershjärta (även fadershjärta) att höra sitt eget barn gråta medans den är så trött så trött men inte vill somna för att det den lilla lilla underbaringen vill är att komma upp i famnen och somna vid bröstet!

Men icke sa nicke, inte ska vi somna här vid bröstet! Någon gång måste det bort?

Jag började med att vänja av bröstet och det har jag lyckats med, nu är det bara de att hon ska somna i sin egen säng och inte i min famn gåendes, i vagnen, eller i babysittern som gungas... Nej hon måste somna själv!

MEN JAG KAN MEDDELA ATT IKVÄLL VAR DET INGET SKRIK, INGEN PANIK. DOCK NÅGRA FÅ TÅRAR, LITE GNÄLL OCH HON BLEV ARG DÄR ETT TAG MEN EFTER BARA 35 MINUTER SÅ TYSTNADE HON HELT, LYSSNADE PÅ MIN SÄNG OCH YTTERLIGARE EFTER 10 MINUTER SOMNADE HON!

DET GÅR FRAMÅT HELT ENKELT.

Jag har fått frågor angående hur vi tog oss igenom lilla prinsessan kolik period, ut efter era frågor om detta tänker jag nu sätta mig ner i några omgångar för att skriva ner lite tips och råd om hur vi gick till väga och även hur våran vardag och hur allting börjar från början till slut.

Varsågoda:

Kolik är en term som används för tröstlös gråt hos ett helt friskt barn. Det kan vara mycket svårt att trösta ett barn som har kolik och du kan komma att känna dig mycket hjälplös. Det är svårt att höra sitt barn gråta, men kolik är vanligt hos små spädbarn och det betyder inte att du gör något fel som förälder.
Kolik börjar vanligtvis vid 2-4 veckors ålder och går över vid 3-4 månaders ålder.
Våran lilla prinsessa var precis 2 veckor på dagen när vi här på julaftonskvällen stod helt hjälplösa. Hon bara skrek och skrek och inget kunde vi göra åt saken. Vi vände och vred på allt vi bara kunde, jag försökte trösta henne med bröstet då jag ammade men ingenting hjälpte. Hon ville gärna äta men samtidigt så drog hon in sina små ben mot sin mage som fick mig att tänka magknip...
Våran första tanke var att det hade varit mycket folk och omgivningen hade varit intensiv där på julafton och att det var mycket som släppte i våran lilla bebis när vi kom hem till lugn och ro igen.
Men kvällen där på var det likadant igen, hon bara skrek och skrek och vi började få panik av vad ska vi hitta på... Vi gick här fram och tillbaka och försökte allt men inget hjälpte.
Då det slog mig... Är detta de här som kallas kolik, det som alla är så rädda för att råka ut för?
Jag ringde till BVC och vi svaret:

Alla bebisar gråter och en nyfödd bebis kan gråta cirka två timmar om dagen.
Om ditt barn har kolik, kan du märka följande:
frekvent, intensiv och otröstlig gråt.

han eller hon drar upp benen mot magen och börjer ryggen bakåt under gråt.

han eller hon släpper gaser under gråt

"Kolikbarn" gråter oftast under den senare delen av eftermiddagen och på kvällen. Men svår kolik kan göra att ditt barn gråter även under dagen och natten. Det kan ta längre tid än vanligt att amma din bebis om den har ont och är ledsen.

Ja, det var ju mycket som stämde in på just vår lilla flicka!

Vi fick stå ut, vissa kvällar och nätter var värre än andra.

Sen fick vi ett tråkigt och mycket jobbigt besked, nu när våran lilla prinsessan var hela 1 månad gammal så skulle mannen i huset iväg och börja jobba igen och dessvärre på annan ort vilket blev ett resultat av att jag skulle klara mig själv.
Jag skulle vara ensam från Söndagseftermiddagen till Fredagskvällen, ensam med en snart tre åringen, och en liten flicka på en månad som hade kolik på nätterna.

Detta var otroligt jobbigt för mig och jag tittade ner på mig något fruktansvärt men detta var bara att ta sig igenom.

Med många tårar, väldigt lite sömn och en väldigt stor ensamhet i följd av saknad tog jag mig igenom dag efter dag efter dag, vecka efter vecka efter vecka.

När lilla prinsessan haft kolik i en och en halv månad, hon var alltså nu 2 månader började mitt tålamod att ta slut.

Jag var helt slut i både kropp, hjärta och själ. Att varje kväll och natt höra sitt älskade lilla barn att gråta, att varje kväll och natt känna av att man ingenting kan göra skär i ett moders hjärta och det gör ont rakt in i själen att man är så maktlös mot det lilla livet som man försatt i världen.

Men det var min kärlek till mitt älskade lilla kolikbarn som fick mig att ta mig igenom det, och att på helgen samla krafter ifrån stödet ifrån min sambo gjode att jag orkade en vecka till, och en vecka till.

Men det var just här vid 2 månaders åldern som jag började fundera tanken, varför just mitt barn?

En populär teori är att spädbarn får kolik under några veckor då deras matsmältningssystem mognar. De kan också ha ont i magen pga allergier mot vissa substanser i modersmjölk eller mjölkersättning.
Experter har föreslagit andra möjliga orsaker:

spädbarns nervsystem är fortfarande omoget och instabilt

spädbarnet får smärta av gaser i magen

mamman rökte under graviditeten eller i närheten av barnet

Ja mycket tanken flyger runt i en huvud och jag kan väll fortfarande såhär efteråt fundera kring varför just vi utsattes för detta!

Men vi fick hjälp, vi pratade med BVC, fick hjälp av kolikexperter, fick ge våran lilla dotter medicin i form av droppar varje dag som skulle hjälpa vår lilla flicka på två månader. Men ändå fanns det så mycket mer som jag ville göra för att kunna hjälpa vår älskade lilla dotter som inget kunde sänga, utan det enda hon kunde göra var att skrika för att kunna försöka få hjälp!

Om du kan identifiera vad det är som ger ditt barn besvär, kan du sedan lättare besluta vad du kan göra för att lindra och trösta. Här är några möjliga orsaker till kolik och förslag på åtgärder:
Matsmältningsproblem eller allergi mot modersmjölk eller mjölkersättning
Ditt barns matsmältningssystem utvecklas fortfarande och under tiden kan vissa saker i kosten ge matsmältningsbesvär.
Detta kan du pröva:

Om du ammar, kan du överväga att göra ändringar i din kost för att se om det minskar symptomen. Man tror att spår av vissa ämnen i modersmjölken kan orsaka kolik. Detta kan inkludera komjölk, choklad, alkohol, korsblommiga grönsaker (t ex broccoli, blomkål och kål), lök, kryddstark mat och bönor. Rådgör med läkare innan du gör stora förändringar i din kost, så kan du få hjälp med att se till att ditt näringsbehov täcks även utan de födoämnen du temporärt undviker.

Om du ger ditt barn mjölkersättning, kan han eller hon ha komjölksallergi. BVC eller läkare kan ge råd om alternativ.

Oavsett om du ammar eller ger mjölkersättning i flaska, är det viktigt att ge ditt barn mat när han eller hon verkar hungrig. Bebisar kan gråta och vara svåra att amma eller mata om de är alltför hungriga.

Din bebis kan ha svårt att smälta mjölksockret (laktos) i din mjölk eller mjölkersättning. Vid laktosintolerans kan läkare ge laktasdroppar att tillföra mjölken. Detta kan bistå vid smältning av laktos. Bebisar tenderar att växa ur denna intolerans när de är några månader gamla.

Omoget och instabilt nervsystem
Din bebis kan vara känslig och tycka att världen, med de oförväntade saker som händer, är svår att hantera. Det kan vara svårt att möta ditt barns oregelbundna behov av sömn och mat. Barn som återhämtar sig från en svår förlossning kan vara svåra att trösta.
Detta kan du pröva:

Håll ditt barn nära. Om han eller hon är mindre än en månad gammal, kan du pröva att linda honom eller henne i en filt.

En del experter tror att kolik kan förvärras av att barnet överstimuleras. Pröva att ha det tyst och mörkt i rummet. Om du inte tycker det hjälper att hålla ditt barn nära, kan du pröva att lägga honom eller henne i sin säng några minuter.

Rörelse kan göra att ditt barn gråter mindre. Bär ditt barn i sele eller sjal, gunga i gunga eller kör honom eller henne i barnvagn.

Regelbundna vibrationer eller höga ljud kan trösta. Pröva att dammsuga eller åka på en biltur. En del barn lugnas av ljudet av tvättmaskinen. (Lägg aldrig bebisen ovanpå tvättmaskinen eller torktumlaren, utan på golvet bredvis.)

Din bebis kan lugnas av att suga på napp eller sina fingrar, eller om du masserar honom eller henne varsamt.

Smärtsamma gaser i magen
Det kan verka som om ditt barn har smärtsamma gaser i magen eller ont i magen, särskilt efter amning/matning eller innan han eller hon bajsar.
Detta kan du pröva:

Rapa bebisen efter varje måltid. Håll ditt barn över axeln, sätt honom eller henne upprätt i ditt knä, eller lägg ditt barn på mage i ditt knä. Klappa eller massera ryggen för att göra det lättare att rapa.

Håll ditt barn så upprätt som möjligt under amning, för att minska mängden luft han eller hon sväljer. Kontrollera också att din bebis tar bröstet ordentligt. Om det är svårt att amma därför att bebisen drar sig undan eller gråter under amning, kan det vara greppet om bröstet som inte är bra.

Försäkra dig om att ditt barn inte sväljer luft från flaskan om du flaskmatar honom eller henne. Försök ha ditt barn i upprätt ställning under matning och vinkla flaskan så att flasknappen täcks helt av mjölk.

Vid svåra gaser i magen kan barnmorska, BVC, eller läkare föreslå dimetikondroppar (Minifom) mot gaser i magen. Det finns inga vetenskapliga bevis för att det hjälper, men det kan vara värt att pröva.

Cigarettrök
Studier har pekat mot att tobaksrök kring bebisen, eller rökning under graviditeten, kan orsaka kolik.
Detta kan du pröva:

Rök inte i ditt barns omgivning och ännu hellre, sluta röka. Förutom att det kan orsaka kolik, är rökning inte bra för varken bebisen eller dig.

Jag själv kom till den punkten då jag kände att jag orkar inte med gråten längre, vad ska jag göra med allt detta?

Om ditt barn gråter mycket och är svårt att trösta, är det helt förståeligt om du känner dig hjälplös och utmattad. Kolik kan orsaka svår stress för båda föräldrar. Om du är stressad, är det dessutom ofta svårare att trösta ditt barn.
Om du börjar känna dig spänd, är det bäst att lägga ditt barn i sängen en liten stund, så att du kan lugna dig själv först och främst. En paus hjälper er båda. Pröva att gå ut i friska luften tillsammans, så ni får omväxling. Ännu bättre är om din partner eller en kompis kan ta över en stund. Vila i ett tyst rum, eller ta ett långt bad. En eller ett par timmar för dig själv kan ge dig förnyad energi att ta hand om ditt barn.
Prata med BVC eller läkare om du känner att du behöver ytterligare stöd.
Påminn dig själv om att det inte är farligt och att det inte beror på att du gör något fel. Kolik går över av sig själv inom några månader. 

Att som förälder råka ut för detta såkallade "kolik" är helt fruktansvärt kan jag lova.

Och står ni i läget då ni inte vet vad ni ska göra längre, va inte rädda för att ta till er hjälp. Man behöver någon att prata med, man behöver stödet och allting där till omkring.

Stäng er inte inne.

Sen allt som jag har skrivit nu är ju väldigt individuellt, bara för att mitt barn fungerade på ett sätt så kommer inte ert barn att vara likadant.

Ni som läst och står i den situationen vi gjorde önskar jag lycka till, stå ut!

Du som är gravid och läser, skrämm inte upp dig för detta. Ta det som de kommer.

Du som är förälder men inte har kolikbarn, vart glad för det och jag önskar dig fortsatt lycka till.

/M

Lilla Prinsessan har nu blivit hela 5 månader i veckan som varit och nu kan hon helt själv stabilt utan problem sitta helt själv. Hon är så pass stabil att hon kan sitta och börja sig åt sidor för att hämta saker och dra till sig utan att ramla!

Tiden går så otroligt fort tycker jag!!

Något mer min lilla prinsessa har kommit på är gåstolen, gåstolen är väldigt roligt och det som jag reagerade på var att hon faktiskt kan ta sig fram i den, detta gör mig lite skrämande då jag absolut inte vill att min lilla tjej ska kunna gå för tidigt i livet då det kan vara väldigt riskabelt när hon inte är utvecklad helt för att kunna gå och tänka lite mera. Men vi får se, bort med gåstolen och så får hon hålla sig till hoppgungan och barnmatstolen som hon kan sitta i så snällt.

Just nu sitter lilla prinsessan här bredvid mig och tycker nog att jag börjar bli lite tråkig eftersom jag inte leker med henne. Så nu ska jag ta och umgås lite med lilla prinsessan i väntan på att solen ska titta fram mer och mer idag då vi kan gå ut och njuta av solens strålar och alltanbygge!

/M

Idag tar den tunga och lite fuktiga luften kol på mig och barnen! Det känns som riktig åskvärme, ni vet sådär som det är innan åskan och regnet kommer!

Jag sitter just nu här med lilla prinsessan som just somnat, idag har hon varit riktigt envis så hennes middagssovning blev inte förs nu.
Min älskade lilla prinsessa blir snart fem månader, hon vänder sig från rygg till mage, hon greppar tag i allt, är med och ser allt som händer, och nu sitter hon hyfsat stadigt själv på golv :).
Hon börjar bli stor, snart ett halv år!!! Tiden går fort nu!

Nä nu sover hon så jag ska ta och göra rent akvariumet för våra två sköldpaddor!
/M

Lilla prinsessan lär sig mer och mer för varje dag och vecka som går!

I Lördags införskaffades en hoppgunga till vår lilla prinsessa på fyra månader! OCH TRO MIG, den uppskattas till 1000, hon hoppar och skuttar i den och skiner som en sol :).

(Bild finns under privat)
/M