Nu slår månaden snart om till 7 för lilla prinsessan, men än så länge får hon vara 6.5 månad.

Allting började midsommarhelgen, hon var bökig, sov inte alls som hon brukar! Varken middagssovningen eller nattsovningen!
Jag anade övergångsstadium men svart på vitt fick jag igårmorse (måndag) syn på henne när hon drog tungan gång på gång ner emot nedretandköttet och visst var det tand på gång, hon var fruktansvärt gnällig och ledsen hela dagen!
Ingenting förutom amningen gick att ha i munnen fast KALL äppelpure gick hem och de sken hon upp som ett ljus av!
Till måndagskvällen vid läggning höll jag på i flera timmar, upp i famnen och ner i spjällsängen, upp i famnen osv. Tillslut kring 23 somnade hon, mini sov oroligt hela natten och imorse var hon jätte gnällig och jag kände i munnen och 1mm tand har kommit upp ur nederdelen framme under natten!
Men bara för att den kommit upp en millimeter betyder inte de att de är över!
Idag har jag en liten prinsessa som svajar med feber upp till 39.2 grader hittills...

Detta skär i en föräldershjärta och för att inte tänka på sambon som ligger ute och jobbar på annan ort som ingenting kan göra, de gör ont i honom med!

Att vara mamma och pappa är inte alltid en dans på rosor!

Det enda jag kan ge vår lilla sötnos är kärlek, kramar och tröst!

Mamma och pappa älskar dig vår lilla prinsessa!